att inte kunna sova

är inte kul, men tack och lov sällan ett problem för mig, händer kanske 4ggr/år men härom natten gick det bara inte att somna. Då började jag fundera på allt möjligt, men det jag hakade upp mig på var vänskap eller egentligen vänskap som inte riktigt finns kvar, fast jag egentligen skulle vilja det, vänskap som egentligen bara kommer från ett håll och inte får någon respons, alltså vänskap som faktiskt tråkigt nog tagit slut. Det gjorde mig ledsen. Men så är det i livet, och det går vidare.
Jag har såklart fina vänner som faktiskt vill vara med mig trots alla mina egenheter, eller på grund av dem;) och dem är jag innerligt rädd om och tacksam för att jag har.